Tillbaka-till-skolan-måndag

Tröja // Jeans // Jacka // Skor



Idag är en stor dag för många. 

Idag börjar skolorna här i sommarstaden, det om något är väl ett tecken på att hösten är här nu. Och visst är det väl okej att hösten är här när alla barnen börjat skolan igen? 

Vilken sommar de har haft, en sån sommar som man själv minns från barndomen. Med varma dagar och ljumna kvällar, som uppgjort för att göra ingenting, för att bara vara. 

För det är så jag minns somrarna som barn, visst minns jag resor vi har gjort och platser jag har sett. Men sommar för mig är de där ändlösa veckorna när man var ledig från dagis/fritids och dagarna liksom flöt ihop. De allra flesta dagarna spenderade man på stranden, från tidig morgon, kylväskan fylld till bredden med pannkakor och annat gott. Om regnet mot förmodan öste ner så lekte man med grannbarnen. Också förstås, de ljusa grillkvällar då man fick vara uppe extra länge.  
Det är de minnena som är sommar för mig. 


Och precis sån sommar önskar jag att alla barn som i morse satte sig i sina bänkar och började en ny årskurs hade. En sommar att minnas med värme.  





2 kommentarer:

  1. Fint skrivit vackra Du!!! Visst var det så att somrarna förr var oändliga, alltid fint väder & glassen var större & magiskt god?! Har skickat iväg två pirrigt tjejer till skolan dig. Minns också den pirrigt känslan när man skulle börja sjuan i ny klass. Va rädd om dig....krams Maria

    SvaraRadera
  2. Å du fiiiiina tjej! Inte nog med att du har den snyggaste tröjan på dig, så verkar du vara en så härlig tjej! Har läst din blogg ett tag, men är väl som många smått stressad och hinner inte skriva hälsningar överallt, så är det även i min blog;))
    Läste ditt inlägg nu med om din skada i handen och förstår mer...Vilken grej...
    Men det som är härligt är att det märks att du inte ger upp!
    Jag lever med min särbo som också lever med v ä r k dagligen i sin kropp pga av dopaminbrist i hjärna, som resulterar i kramp i axlar och rygg och fruktansvärda m´smärtor som man tillfälligt kan minska vid "anfallen" med sprutor han tar som är muskelavslappnade. Detta är med en grej han fått lära sig att leva med resten av livet och precis som du, tänka om för framtiden...
    Livet är härligt ändå tack och lov och det viktiga är nog en dag i taget och leva nu och göra så mycket roligt man kan, utmana sig själv helt enkelt:)
    Ville bara dela lite med dig;)

    Många kramar!
    Adela

    SvaraRadera