Det där med hösten

Jag känner hösten nu. Först trodde jag att det bara var för att alla jag känner börjat jobba och jag rycktes med i det där nu-ska-vi-ha-vardag-och-rutiner-igen-maneret. Men nej, det är något i luften. Jag vaknade tidigt imorse och hörde regnet slå mot rutan, drog duntäcket längre upp och flyttade mig närmare Abbe i sängen. När hände det senast liksom, att jag drog upp duntäcket och sökte värme hos Abbe? 

Men när regnet hade avtagit bestämde jag mig för att ta ut Abbe på en liten promenad. Väl ute så kände jag det där igen, trots att regnet ny bytts ut mot sol så kände jag det där som jag känt de senaste dagarna men valt att avfärda som inbillning. Det är höst i luften. Kanske inte höst-höst, men visst är det lite av den där hög härliga luften och kyliga vindarna jag känner.

För hur mycket jag än älskar sommaren så gillar jag faktiskt hösten som koncept. 

Vem tackar nej till massa vackert mode, härlig heminredning, litervis med rykande té liksom?

Men, det är inte bara det;

 Jag gillar rutinerna, lika mycket som jag gillar att slippa dem på sommaren. Jag älskar att ha myskväll i soffan, lika mycket som jag älskar att kunna sitta ute och grilla en sommarkväll. Jag gillar den höga, klara luften som möter mig när jag kommer ut på morgonen, lika mycket som jag gillar värmen som slår emot en sommarmorgon. 

Skjorta // Jeans // Ring

Måste jag välja, så väljer jag sommaren. Men annars, så älskar jag variationerna i våra årstider. Man får liksom chansen att göra en nystart fyra gånger om året, det gillar jag.

Och nu, nu är jag redo för höst. Jo, jag är det. Det får gärna bli en lång, solig och regn-fri höst. Men den kan komma nu, så att jag kan få svepa in mig i mysiga koftor, klä mig i snygga skor och äta massor av kladdkaka framför tvn i doftljusens sken kväll efter kväll.