Årets första stranddag. Det är något visst med det, när man känner sanden mellan tårna igen och solen, som liksom värmer upp en, utifrån och in.
Årets första dopp, snabbt avklarat, ingenting man vill dra ut på. Isande men ändå så härligt. För då, då när man står där i Östersjön en juli dag med gåshud över hela kroppen, då är det sommar. På riktigt.
Ligga raklång på ett lakan i den varma sanden en hel dag, lyssna på podcasts och läsa pocketböcker på löpande band, det är aktiviteter som passar en enarmad bandit det. En ispåse på handen, sedan kan det faktiskt inte bli så mycket bättre. I alla fall inte som mitt liv ser ut just nu.
Och det gör mig stolt, att jag vet att jag gör det bästa av det jag har och känner någon form av lycka över sånt som alltid gjort mig lycklig, trots smärtorna.
Har ju förstått att du ofta får lida för saker du gör, men jag beundrar dig ändå för att du lever livet däremellan!:) Och det även om du vet att du kommer få lida för det efteråt.
SvaraRaderaVisst är det härligt med sommar!:)
Kram
Du är riktigt cool som lyckas ta tillvara livet trots din skada. Imponerande! Jag är arbetsterapeut och möter så många som liksom gett upp. Själv kämpar jag vissa dagar extra mkt med min sjukdom, ge upp kommer jag aldrig göra men när det är motigt blir jag extra peppad av dig. Någon dag på stranden har vi inte lyckats få till ännu, Vättern är isande kall som alltid:(
SvaraRaderaJamen visst är det underbart att sommaren är här (tillbaka...)! Vi har haft en underbar stranddag idag, jag och mina tjejer - helt ljuvligt! Det är den ultimata sommarkänslan tycker jag, att ligga där på sin handduk och lyssna till alla sommarljud......havet, människor som pratar, barn som skrattar, måsarnas skrik och så doften av solcreme som en doftande bakgrund till alltihop! :)
SvaraRaderaKram!