När man haft en ofrivillig paus

 Som ni märkt så har jag haft en liten blogg-paus. En ofrivillig bloggpaus som ledde till att jag insåg hur viktig den här bloggen har blivit för mig. 

Jag har sedan jag började blogga fått mer rutiner i mitt liv. Jag har vetat att ni är många där ute som klickar er in för att läsa varje dag, vilket har gjort att jag verkligen kämpat för att nå mitt mål att publicera minst ett inlägg om dagen. Ibland har jag behövt hjälp för att nå det målet, ibland har jag förberett inlägg de dagar jag mått hyfsat för att ha något att publicera de dagar som inte varit lika bra och ibland har det helt enkelt inte blivit något inlägg. Inte nog med att jag fått rutiner i mitt liv, jag har också fått så mycket tillbaka. Från Er, ni har peppat mig och uppmuntrat mig. 

Ni som varit med från början vet att jag varit noga med att den här bloggen skulle handla om det positiva i mitt liv, för det är ju faktiskt så att jag lever lite grann på halvfart. Jag tänkte att det inte var något ni ville läsa om (?) och att jag skulle må bättre av att blogga om allt positivt som finns i mitt liv trots allt. 

Jag har undvikit att skriva om när det är dåligt i väldigt stor grad och det är väl ytterligare en av sakerna som jag funderat över i helgen. Om det kanske ska få ta lite större plats ändå? Självklart vill jag att fokus ska ligga på allt roligt, men de där dagarna i sängen, handbaksmällorna och minidepressionerna som träffar mig ibland när jag missar något roligt, eller har fruktansvärt ont efter att ha gjort något tråkigt, det är också mitt liv. Vare sig jag vill det eller ej, så lever jag med kroniska smärtor som förvärras av minsta rörelse. Det är något jag har försökt förtränga här i bloggvärlden och det har på sitt sätt varit skönt. Men det är dags att låta det ta lite mer plats, men bara lite. 

När jag diskuterade det här med mina vänner så lovade de mig att säga till om tråkigheterna skulle ta överhand i bloggen, kan inte ni lova mig samma sak? Att stoppa mig om det blir en gnäll-blogg, för en gnäll-blogg vill vi inte ha. 

Sådär, då var det sagt. Då kör vi på igen då? Med lite mera gnäll och ännu mera glädje.