När man haft en ofrivillig paus


 Som ni märkt så har jag haft en liten blogg-paus. En ofrivillig bloggpaus som ledde till att jag insåg hur viktig den här bloggen har blivit för mig. 
Jag har sedan jag började blogga fått mer rutiner i mitt liv. Jag har vetat att ni är många där ute som klickar er in för att läsa varje dag, vilket har gjort att jag verkligen kämpat för att nå mitt mål att publicera minst ett inlägg om dagen. Ibland har jag behövt hjälp för att nå det målet, ibland har jag förberett inlägg de dagar jag mått hyfsat för att ha något att publicera de dagar som inte varit lika bra och ibland har det helt enkelt inte blivit något inlägg. Inte nog med att jag fått rutiner i mitt liv, jag har också fått så mycket tillbaka. Från Er, ni har peppat mig och uppmuntrat mig. 
Ni som varit med från början vet att jag varit noga med att den här bloggen skulle handla om det positiva i mitt liv, för det är ju faktiskt så att jag lever lite grann på halvfart. Jag tänkte att det inte var något ni ville läsa om (?) och att jag skulle må bättre av att blogga om allt positivt som finns i mitt liv trots allt. 
Jag har undvikit att skriva om när det är dåligt i väldigt stor grad och det är väl ytterligare en av sakerna som jag funderat över i helgen. Om det kanske ska få ta lite större plats ändå? Självklart vill jag att fokus ska ligga på allt roligt, men de där dagarna i sängen, handbaksmällorna och minidepressionerna som träffar mig ibland när jag missar något roligt, eller har fruktansvärt ont efter att ha gjort något tråkigt, det är också mitt liv. Vare sig jag vill det eller ej, så lever jag med kroniska smärtor som förvärras av minsta rörelse. Det är något jag har försökt förtränga här i bloggvärlden och det har på sitt sätt varit skönt. Men det är dags att låta det ta lite mer plats, men bara lite. 
När jag diskuterade det här med mina vänner så lovade de mig att säga till om tråkigheterna skulle ta överhand i bloggen, kan inte ni lova mig samma sak? Att stoppa mig om det blir en gnäll-blogg, för en gnäll-blogg vill vi inte ha. 

Sådär, då var det sagt. Då kör vi på igen då? Med lite mera gnäll och ännu mera glädje.

41 kommentarer:

  1. Hej! Tänkte bara skicka en liten kommentar :-) Har precis hittat hit via Att vara någons fru och jag älskar din blogg! Gnäll eller ej :-) Feelgood-blogg med fina bilder och du är så vacker! :-) Ha en fin dag!

    Kram från Linda & Helsingborg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar Linda. Kul att du hittat hit och TACK för dina fina ord <3
      Kram!

      Radera
  2. Absolut, det lovar vi. Och kul att ha dig tillbaka! :)Bamsekram!

    SvaraRadera
  3. Ibland behöver man få perspektiv på såväl bloggandet och vad man väljer att visa upp av sitt liv. För nog är det så att man delar ut små delar. Samtidigt är ju inte livet fullt med rosa små fluffiga moln heller. Men ja jag tror du kommer fixa balansen. Kul att du är tillbaka!

    Ha en fin tisdag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det väl så, och även om jag börjar att dela med mig mer av de dåliga dagarna så kommer det ju ändå bara att vara en liiiiten del. Man kan ju inte hålla på och gnälla jämt, det tror jag inte att någon mår bra av =)

      Kram!

      Radera
  4. Välkommen tillbaka!!!

    Kram

    SvaraRadera
  5. Blogga om allt, både gnäll och icke-gnäll. Jag fortsätter att titta in här varje dag:)

    Kram från Tina som snart är hundägare igen, lite tack vare ditt pepp!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, Tina så det blev en liten valp "beställd"? Sååå glad för din skull! Du måste hålla mig uppdaterad hur det går.

      Kram!

      Radera
  6. Han är så väldigt fin Abbe! :)
    "gnäll" gör mig ingenting. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, typ världens sötaste om du frågar mig ;)
      Kram!

      Radera
  7. Åh, vad roligt att du är tillbaka igen!

    SvaraRadera
  8. Heja Nicole!
    Klart du ska blogga om allt som känns bra att blogga om, oavsett om det är positivt eller negativt.
    När det är kul gläds jag med dig och när det känns BLÄHHHH, så lider jag med dig!

    Kramar Cilla

    SvaraRadera
  9. Berit Söllvander11 juni 2013 09:03

    Hej!

    Kikar in på din blogg emellanåt och tycker du skriver fint så fortsätt med det.

    SvaraRadera
  10. Du får skriva om precis vad du vill bara du fortsätter! ;)
    Kram...

    SvaraRadera
  11. Skönt att du är tbx :) Saknade dig o dina inlägg :) Btw, wine cooler, syndigt goda ;) Kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är de försvinnande goda, så härligt läskande i sommarvärmen!! =)

      Kram!

      Radera
  12. Äntligen tillbaks...
    saknat din blogg fortsätt skriv det du känner för...kram

    SvaraRadera
  13. Välkommen tillbaka! Blev lite orolig för dig, vet själv hur det är med värk och kroppar som inte vill riktig. Har saknat dig och Abbe.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla, det känns bra att vara tillbaks! Kram!

      Radera
  14. Väkommen tillbaka!

    Du var verkligen saknad under pausen. Det är så konstigt det här att trots att jag inte känner dig så saknar man bloggen när den ej finns där.

    Klart du ska skriva om hela ditt liv. Kanske kan det tom hjälpa någon annan som lever med kronisk smärta att börja leva lite mer. För det är väl mixen, färgen och kontrasterna som är livet. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att leva med kronisk smärta men om jag genom din blogg kan förstå lite mer så kan jag även vara ett stöd i framtiden om någon i min närhet behöver stöd eller om jag själv råkar ut för något. För det är ju just det där att välja hur man ser på saker och ting. Hur man förhåller sig till situationen.

    Så skriv om det du önskar. Skriv om det du vill och orkar. Vad du än skriver om så kommer jag att läsa dina ord och höra vad du säger.

    Och jag gillar att se utvecklingen i dina foton. Det inspirerar och jag ska själv snart ta tag i mina egna foton och redigering av dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Camilla för dina fina ord. Nu blir jag alldeles rörd igen. <3

      Radera
  15. Fina Nicole, självklart får man 'gnälla' också, skriv på bara (som i 'rocka på') ;-)
    Kram från Marèse

    SvaraRadera
  16. anneliebrenna12 juni 2013 04:02

    Tycker bloggen bara blir ännu mer trovärdig. Vi vet ju alla att ingens liv består av bara det roliga. Är 100% säker på att du kommer klara mixen mellan det tråkiga och det roliga som livet i övrigt. Stor kram till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det väl så, ingen kan ha roligt jämt. Det skulle vara himla tråkigt dessutom, för då skulle man ju inte märka när man hade roligt =)
      Kram!

      Radera
  17. Skriv om det du känner för, låt bloggen bli ditt andrum och inte ett tvång.

    Hursomhelst så har du en finfin blogg

    Kram

    SvaraRadera
  18. Såklart att du ska skriva om allt det onda ibland. Bloggen är ett sätt att få ut livet på så skriv! Du är otroligt beundransvärd som orkar med smärtan och ändå orkar med att vara så positiv. Fan, ibland måste det ut! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så, att man måste få ut det ibland. Men när man har ont jämt så kan man lätt känna sig tjatig och gnällig, man glömmer liksom bort att det mesta gnället sker inne i huvudet ;)

      KRAM!

      Radera
  19. Du är så himla stark! Det händer att jag tänker på dig när min egen smärta och min egen kropp gör så att jag känner mig redo att packa ihop och ge upp. Då, när jag känner så och tänker på att du klarar dig igenom samma helvete så blir jag starkare och orkar kämpa vidare. För jag vet att det inte bara är jag som behöver slita, ha ont och kämpa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte ens vad jag ska svara på den här kommentaren Sandra. Tack för dina fina ord, du anar inte hur rörd jag blir av att läsa dem. <3
      Massa styrka och positiv energi till dig!! Kram!

      Radera
    2. Tack själv för att du delar med dig! Det är fint att veta att det är fler som klarar livet fast att smärtan alltid finns där. Har ändrat min profil så min aktuella bloggadress finns där, just nu är min blogg gnällig och jag tänker att då får den väl vara det. När jag mår bättre är den glad och kul. Vill att bloggen ska spegla hela mig och man är inte på topp jämt så jag tycker inte att du ska känna dig gnällig om du skriver om de mindre roliga sakerna ibland. Det gör dig bara mänsklig!

      Radera