När man förgiftar sin hjärna


Ursäkta min frånvaro. Men min utsikt ser ut som på bilden, raklång i sängen. När jag inte måste böja mig ner över spannen vill säga. Nej, jag har inte fått någon sen variant av vinterkräkis. Men jag testar ett nytt smärtstillande. Igen.

Så det är väl så här ni hittar mig, tills kroppen vant sig vid giftet eller tills jag ger upp och slutar stoppa i mig det. Det var dr S som kallade det för gift och nu är jag beredd att hålla med faktiskt...

11 kommentarer:

  1. Hua! Vet precis känslan, prövade en del olika innan jag fick tid för operation av mitt knä. Det var som att välja mellan pest eller kolera. Jag kunde lyckligtvis lägga apoteket långt in i garderoben efter min operation och är tacksam för varje dag jag vaknar utan smärta.
    Hoppas du hittar en som får livet att rulla på som det bör göra, för det förtjänar alla! Styrkekramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch ja, det där med piller är ingen höjdare. Speciellt inte när det inte funkar heller...
      Kram!

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  3. Fy, fan!! Finns inga andra ord för vad du går igenom.

    Kramar

    SvaraRadera
  4. Hoppas att du ska vänja dig och att den ska hjälpa dig, fort!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hann inte vänja mig innan jag fick sluta.. ;)

      Radera
  5. Urk gumman! Det är så pestigt att det inte går att hitta ord! Hoppas som alla andra på att din stackars kropp snabbt fattar att den får lite hjälp!

    Kramar i massor från Helene & två busar:)

    SvaraRadera
  6. Usch och fy så tråkigt!
    Hoppas du snart mår bättre av dom.

    Men måste fråga ditt påslakan ser så fint och skönt ut var är det i från?

    Stora stora kramar till!!!

    /Fia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snart blir det nog bättre, nu när jag får sluta =)

      Pålakanet är H&M´s linnepåslankan. Så snygga!

      Kram!

      Radera