Läkare med stora (eller små) hjärnor.

Blus // Kjol (lånad) // Solglasögon // Halsband // Armband // Ring // Skor

Jo, visst gick det bra på sjukhusbesöket. Så bra det kan gå på ett sjukhus, jag är alltid bara tacksam om jag kan gå ut därifrån. Syftet idag var att träffa en läkare som skulle bedöma invaliditeten hos mig efter skadan. Och ja, vad säger man? De flesta av testerna gick inte ens att genomföra med min skruttiga hand. 

Men jag fick svara på en massa frågor och mäta hur (jätte)stark jag är i höger hand, alltid något. 

Jag var l-i-v-r-ä-d-d att det skulle vara en sån där läkare som inte förstod utan bara tog tag i handen typ. Men jag berättade för henne att om hon tog i handen så skulle hon få fixa en sängplats på sjukhuset åt mig de kommande dagarna. Det hände nämligen förra sommaren när jag träffade en ny läkare som skulle hjälpa mig att ta av den där lilla grejen som håller ihop mina fingrar inför en blockad. Jag hann inte stoppa henne och det hela slutade med över en veckas sängliggande med kräkningar och flimmer för ögonen. Och allt bara för att hon var stressad, inte hade läst journalen och inte tog sig tid att fråga.  

Behöver jag säga att jag fortfarande får rysningar när jag ser henne i en sjukhuskorridor. 

Inte ens ett förlåt fick jag, för övrigt.

Men idag gick det alltså bra, ingen framfusig läkare utan en riktigt trevlig en som menade att de flesta av mätinstrumenten var rent utav idiotiska, eller iallafall till för folk med stora hjärnor.