När man tar upp en gammal vänskap

Jag är inte längre ensam i mitt beroende, jag har lyckats dra med mig min vän Hanna i fördärvet. Så nu har vi en ursäkt för att ses typ hur ofta som helst, eller i alla fall såfort någon av oss drabbas av ischai-suget (vilket såklart är ofta).

En ischai i min hand (är någon förvånad att den är nästan slut?) Rosa naglar, Pushmataaha-ring, armband med stjärnor från Style Snob och flätat läderarmband från Puss.

Hanna och jag gick i sjuan ihop och för ett par veckor sedan bestämde vi oss för att det var dags för oss att ta en fika ihop.   Idag var det alltså dags för andra fikan och som hon skrev i ett sms till mig ikväll, det känns som om det var igår vi hängde ihop jämt. 

När vi tältade i trädgården, vaxade benen så att det började blöda (Hanna hade visst lite känslig hy visade det sig) och käkade falafel både till lunch och middagen i en hel sommar. 

Men det var ju inte igår, det var en himla massa år sedan, det har hänt en himla massa i våra liv, men ändå finns det där. Ni vet det där som gör att man klickar, som göra att man glömmer bort tiden och sitter 5 timmar i solen med varsin ischai och pratar om allt och ingenting alls.

 

Och nej jag kan fortfarande inte ens titta åt en falafel och Hanna hon har tydligen bestående men efter den där gången vi skulle vaxa benen och hyperventilerar bara hon går förbi en skönhetssalong. 

Eftersom jag tydligen fortfarande är en orutinerad bloggare så glömde jag bort att be Hanna ta en dagens-bild på mig, så det var bara att plocka fram stativet och blipparen och ta med ut i trädgården när jag kom hem. Jag undrar när jag ska vänja mig vid det där, att fotografera mig själv. Men strunt samma, jag hade i alla fall på mig klänning från H&M, Converse och Rayban-brillor och min älskade cowboybag på axeln.

Men nu är det kväll. Onsdagkväll närmare bestämt. 

Det betyder Greys, popcorn och mys med hundarna i soffan.