I lördags stack jag ju iväg på rosépremiär och mina reunion med mina gymnasietjejer. Precis som väntat så hade det hänt massa spännande saker sedan vi sågs senast för snart två år sedan, värdinnan hade fått en doktorandtjänst på Lunds universitet (hur coolt är inte det för en 23 åring?) en annan hade hamnat där jag alltid velat placera henne, nämligen på socionom linjen. En tredje hade bytat spår från hudterapeut till turism-någonting och letar hus i sommarstaden. Också var ju Julia med, men vi bor ju typ grannar och jag har ganska bra koll på vad hon har för sig om dagarna tycker jag.
Det var en riktig försommarkväll och vi kunde stå ute vid grillen allihop och sippa rosé medan vi körde korsförhör med varandra om hur livet varit sedan sist.
Men det är häftigt det där, hur man kan hamna på så olika platser i livet. Och hur man kan hitta tillbaka till varann över en kväll och slungas tillbaka i tiden tillsammans. Så där satt vi hopkrupna i det lilla köket och trängde ihop oss i kökssoffan när sensommarkvällen blev till natt utanför och stearinljusen brann ut medan vi pratade i mun på varandra. Sedan var det dags att säga Hejdå, vi ses snart igen! innan vi åkte hemåt åt olika håll och våra olika liv.
Men plötsligt vet jag om att jag känner en 23-årig-soon-to-be-doktorand, två lika unga soon-to-be-socionomer och en turism-studerande, bara en sådan sak.
Mina starka, coola och häftiga tjejer alltså!
Låter onekligen som helt magiskt perfekt tjejreuinion kväll! Så som de gärna ska va!
SvaraRaderaDet var härligt :)
RaderaSå härligt det låter!
SvaraRaderaJag kan nog tyvärr säga att jag inte saknar någon från gymnasietiden och det är allt lite deprimerande.
Rosépremiär hade jag dock för två veckor sedan tillsammans med min kära ( )-er och det är inte helt fel det heller.
Kram sötaste
Åh, så tråkigt. Det är härliga att ha de där tjejerna, även om vi som du förstår inte har någon daglig kontakt idag.
RaderaOch rosépremiär är det bästa! Iskallt och såååå gott. Det är sommar det.
Kram