När man laddar

Lite små nervös är man ju allt, jag lovade ju dyrt och heligt att inte skratta för mycket när jag lämnade sjukhuset för drygt en månad sedan. I morgon kommer jag att bryta det! Hur jag vet det? Angela, Emma och Tindy bjöd in sig själva till mig i samband med att jag kom hem från sjukhuset. Jag sa att det såklart gick bra, men att jag gärna ville återhämta mig lite först. Men nu gick det inte längre, jag kan ju liksom inte gärna vänta två månader till bara för att Dr D tycker att skrattattacker är olämpligt med lösliggande elektroder intill ryggraden. Dessutom fyller jag år nästa vecka, och man ska ju aldrig missa ett tillfälle att fira har jag hört. 

Som tur var har jag anställt mamma som cateringfirma och pappa som städfirma, så jag behöver inte göra så mycket själv. Och efterrätt det ska tydligen tjejerna stå för. Vi hade ett ordentligt snack om det där på facebook-chatten. De ville inte att jag skulle ordna någonting alls. Trams sa jag, kärring sa dom. Också blev det en kompromiss, jag (läs mamma) fixar maten och de står för efterrätten.  

Också ska Tindy har med sig några plagg som jag bloppat av henne. Den kvinnan är galen, ni har väl tittat HÄR? Fullständigt livsfarligt, men ack så härligt. 

Ni hör ju, värsta bästa lördagen väntar och jag hoppas att er blir lika fin!