När man hittar en hög med minnen


Så här ser mitt köksbord ut just nu. Bilder från förr. En hög med minnen. En blandning av sött och salt kan man säga. Men mest sött. Bilder från fina och härliga dagar.
Ändå gör de mig ledsen, ända in i hjärtroten. 
Som ett knytnäves slag i magen träffade de mig, minnena från förr. Innan den 25 maj 2011. Det är som två olika liv, jag är som två olika personer. Då och Nu. 

Sommardagar på stranden, utan smärtor och skenan som klibbar fast i värmen. 

Värmen på en thailändsk strand dagen innan hemresa, när man suger ur det sista av semestern och längtar hem en smula trots allt.

Regnet på studentdagen, då var det katastrof. Att det blåste full storm och regnade H-E-L-A dagen. Nu skrattar jag åt det och tänker att om det ändå fortfarande kunde tycka att det var en katastrof, att studentdagen regnade bort. 

Att sitta på hästryggen en sommarkväll när solen gått ner och det äntligen är svalt nog för en ridtur.

Kramar med dom jag tycker om, jag minns knappt hur det är. Att verkligen, verkligen kramas. Nu mera är det mera flyktiga halva-kroppen-kramar och "akta armen" 

Jag antar att det kom ikapp mig när jag såg de där bilderna, att även om jag lever mitt liv så gott jag kan, under de förutsättningar jag har nu, så kommer det ändå aldrig att bli det samma. Och det är ju lite sorgligt ändå.
     
MEN, nu när jag ful-gråtit en stund så blev viljan att göra det bästa av det jag har ännu starkare.
 Dessutom var det någon som sa 
2013 är ditt år, Nicole! 
och då kan jag bannemig inte bara sitta på rumpan och vänta på att det ska hända, man får liksom hjälpa det lite på traven med. 

15 kommentarer:

  1. Ja då fick jag också gråta en skvätt. Fan att det inte finns en enda människa på detta jordklotet som kan ge dig ditt "liv" tillbaka! Kram
    Mamma

    SvaraRadera
  2. Önskar att 2013 ska bli ett alldeles underbart år för dig!!!

    Många kramar

    SvaraRadera
  3. Allra gulligaste Nicole, som du kan skriva! Tårar hos mig med och jag säger precis som din mamma, finns det verkligen ingen som kan hjälpa dig!!!????
    Men som du säger man måste kämpa själv och det tycker jag att du är bra på, så häng i!!!

    Kramar

    SvaraRadera
  4. Ännu en som blev blank i ögonen av att läsa det som du skriver. Klart att det är surt att inte kunna leva som man hade tänkt, men kämpa på för jag hoppas också att 2013 är ditt år!! Kram...

    SvaraRadera
  5. Du verkar vara en makalöst stark person, men det är klart att man måste få gråta ibland. Tycka synd om sig själv, speciellt när man har varit med om det du har (och fortfarande är).

    Det är omöjligt att tänka sig in i hur du har det men det är däremot lätt att läsa in ditt jävlaramanna mellan raderna! Jag hoppas du kan fortsätta med samma kämparanda och att ditt 2013 blir helt otroligt fantastiskt!

    kram
    Maria

    SvaraRadera
  6. Sötaste banditen,
    Jag förstår att det gör ont i hela själen att du har blivit berövad så enormt mkt. Sånt som tillhör vardagen som vi andra inte ens funderar över utan tar förgivet.
    Men jag tror (och vet) att du kan och kommer finna ett liv som är fantastiskt trots att du måste ta hänsyn till din arm. Du verkar ha en fin familj som finns där för dig och jag vet att du har fantastiska vänner som inte låter dig försvinna in i din egna lilla håla.
    Nicole du kan göra 2013 till ditt år. Nicole du kommer att göra 2013 till ditt år, det är jag säker på!
    Kram och kärlek

    SvaraRadera
  7. Du är så himla stark! Jag tror också att 2013 är ditt år. Stor kram!

    SvaraRadera
  8. Fina Nicole, tårarna rinner men jag håller med alla andra, du är så stark och strålande trots din smärta och jag tror att 2013 kommer vara ditt år!<3 Sofie Å

    SvaraRadera
  9. Kära kära Nicole. Kanske är "nu-versionen" av dig inte så som du önskat men jag tycker att du aldrig har varit så fin. Och det är ju alltid något, eller hur? KRAM

    SvaraRadera
  10. Hej. 2013 är möjligheternas år. Inget jag hittat på utan det är verkligen så. Inte sedan 1987 har det varit fyra olika siffror i årtalet. Det måsten verkligen vara ditt år. E sa en kväll förra veckan, kan inte Nicole flytta hit. Jag saknar henne. Jag sa till en vuxen på fritids att hon är min syster men svaret blev , det är ju S dotter. Jag kunde inte förklara. Ovilligt fall tyckte E att du ska bo i kontoret och Abbe tål jag ju faktiskt sa han. Vi skickar massor av kramar o kärlek till dig. L8 m familj

    SvaraRadera
  11. Nej men kära fina Nicole, en jättestor kram till dig! Jag önskar också att 2013 blir ditt år med många skrattstundar med dina fina kompisar :-)

    Marèse

    SvaraRadera
  12. Massa Lowa&Maria kärlek till vår allra finaste Nicole!!!

    SvaraRadera
  13. Så ofattbart att din skada kan ge så otrolig smärta. Har också problem med nervskadanefter efter en operation som periodvis förlamat mig så mycket. Idag har jag hittat en balans med delvis medicinering som gör att jag kan leva och arbeta. Hoppas hoppas du också kan få hjälp.
    Lisa

    SvaraRadera