När man berättar lite mer

Vi kan ju säga såhär, min kamera fick inte jobba så mycket i lördags. Så det är ju tur att Tindy, Fru Sederblad och Emma var mer aktiva. Så ni kan titta in hos tjejerna om ni vill se bilder på Tramadol-tårtan, helium ballongerna och allt annat härligt. Emma har till och med klippt ihop en dö proffsig film som i och för sig består mestadels av fnitter och skratt, men som också visar vad Tindyn kan göra med en ballong, det kan ni bara inte missa. 

Och innan det var dags för tjejerna att överraska mig med tramadol-tårta så hade vi tryckt i oss mänger av mat som mamma hjälpt mig att fixa fram. Som ni kan se, en mix av sånt som man bara älskar! plockmat.

Emma är den enda människa som fastnade i linsen på min kamera och jag tycker att den här bilden symboliserar våra träffar ganska bra. Kameror överallt, på bordet, golvet, i knät eller som här i högsta hugg för att dokumentera något viktigt.

Jag kan inte fatta att de där tre fina inte fanns i mitt liv för ett år sedan. Det känns så naturligt att de finns där liksom. Som om det alltid varit så. Men så är det ju inte och jag får nypa mig själv lite diskret för att förstå att det är på riktigt. Värmen, skratten och vänskapen, det är på riktigt.

Och hur fint är inte det?