När man har jullängtan tack vare någons fru

Var det någon mer än jag som blev barnsligt glad av Emmas blogginlägg imorse? Jag menar, visst brukar hennes inlägg vara små vitamininjektioner med detta var ju bättre än någonsin. Höstpepp när det är som bäst. Och jul! 94 dagar kvar till självaste julafton. Nittiofyra dagar. Och innan dess ska vi hinna med att ha en spännande och händelserik höst och alla de där mysiga decemberdagarna när man får börja julpynta hemma som en besatt, när hela stan lyser upp av julgranar och beslysning, när man slår in julklappar till alla man tycker om, när man bakar lussekatter och gör julgodis. Ja, ni förstår. Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. 

Men först gör vi det bästa av den här hösten tycker jag, jag känner på mig att det kommer att bli vansinnigt bra. 

Och tänk om vi kunde få en vit jul i år, jag behöver inte nödvändigtvis några vansinniga mängder á la 2010. Nej jag kan nöja mig med ett lagom tjockt vitt lager som lyser upp! Tänk om...

(Bilden är från förra året, i min gamla lägenhet. Jag sprang inte raka vägen ut i skogen och högg en gran när jag läst Emmas inlägg om det nu var någon som trodde det.)